Nytt år- nya tag.
Eftersom jag just nu inte har något bättre för mig, så tänkte jag skriva lite om året som gått.
2012 var ett händelserikt år, med mycke tragiska händelser för mig. Jag har kämpat, och kämpat för att inte nå botten.I början av året, sålde jag min hund Sakke. Det var ett mycket jobbigt beslut, och det tog väldigt lång tid innan jag kommer över honom. Numera har jag ingen kontakt alls med hans nya ägare, vilket är väldigt synd. Jag slutade även vara med min dåvarande bästis, vi bråkade och separerades. Det var också väldigt stötande, och jag tänker fortfarande på henne ibland. Dock är vi ibland nu ändå och har kul, men inget är som förr. Också något man saknar. Iallafall jag. Sen i april blev Micke sjuk, och jag grät hela tiden. Jag trodde att allt var slut, men sen blev han bättre. Nu är han en hund i sina bästa dagar. Inga ord kan beskriva hur stor mening i mitt liv han faktiskt har. I slutet av sommaren 2012 tappade och avskrev jag kontakten med min pappa. Jag kände att det var det ända rätta, eftersom jag led oerhört mycket av att aldrig höra från honom. När jag tog beslutet, skar det där inne ett tag innan jag insåg att jag faktiskt hade det bättre. Nu däremot har jag tagit tillbaka den, och jag hör ifrån han oftare. Ändå gråter jag inombords och vet inte vad jag ska ta mig till. Varför ska föräldrar alltid skiljas? Varför är det barnen som drabbas mest? Det gör så jävla ont, och man saknar tiderna då hela familjen var ett. Något som också har tagit rätt hårt på mig detta året är att pappa har bildat sig en ny familj. Nya barn, ny fru, nytt liv. Jag kan inte acceptera det. Jag vill ha min pappa för mig själv. Ända sen jag föddes har jag varit pappas flicka. Nu känner jag mig så utanför. Ibland undrar man ifall mamma och pappa saknar ''familjen''. Klart att det hänt massa roliga saker också! Jag hoppas och tänker sträva ännu mer än någonsin för att detta året ska bli bättre än det förra!
2012 var ett händelserikt år, med mycke tragiska händelser för mig. Jag har kämpat, och kämpat för att inte nå botten.I början av året, sålde jag min hund Sakke. Det var ett mycket jobbigt beslut, och det tog väldigt lång tid innan jag kommer över honom. Numera har jag ingen kontakt alls med hans nya ägare, vilket är väldigt synd. Jag slutade även vara med min dåvarande bästis, vi bråkade och separerades. Det var också väldigt stötande, och jag tänker fortfarande på henne ibland. Dock är vi ibland nu ändå och har kul, men inget är som förr. Också något man saknar. Iallafall jag. Sen i april blev Micke sjuk, och jag grät hela tiden. Jag trodde att allt var slut, men sen blev han bättre. Nu är han en hund i sina bästa dagar. Inga ord kan beskriva hur stor mening i mitt liv han faktiskt har. I slutet av sommaren 2012 tappade och avskrev jag kontakten med min pappa. Jag kände att det var det ända rätta, eftersom jag led oerhört mycket av att aldrig höra från honom. När jag tog beslutet, skar det där inne ett tag innan jag insåg att jag faktiskt hade det bättre. Nu däremot har jag tagit tillbaka den, och jag hör ifrån han oftare. Ändå gråter jag inombords och vet inte vad jag ska ta mig till. Varför ska föräldrar alltid skiljas? Varför är det barnen som drabbas mest? Det gör så jävla ont, och man saknar tiderna då hela familjen var ett. Något som också har tagit rätt hårt på mig detta året är att pappa har bildat sig en ny familj. Nya barn, ny fru, nytt liv. Jag kan inte acceptera det. Jag vill ha min pappa för mig själv. Ända sen jag föddes har jag varit pappas flicka. Nu känner jag mig så utanför. Ibland undrar man ifall mamma och pappa saknar ''familjen''. Klart att det hänt massa roliga saker också! Jag hoppas och tänker sträva ännu mer än någonsin för att detta året ska bli bättre än det förra!
